Ännu en lång dag är till ända. Jag känner mig ännu inte helt hundra, men betydligt bättre än igår i vartfall. Så ingen träning med andra ord. En kortare promenad imorse sedan blev det bakning för hela slanten innan jobbet. Världens bästa sambo fyller ju nämligen 25 år idag. (hurra hurra huurra) Så det har allt varit kalas här ikväll. Gotti gott.

Nu har jag världens huvudvärk och ska snart krypa till kojs och hoppas på att morgondagen bjuder på en frisk, pigg och stark kropp!

Natti natt

Idag är det inte roligt att vara Ann-Sofie. Inte fysiskt sett i allafall. Träningsvärk, blandad med en ofantlig grym muskelvärk (sviter från vaccinet?) Gör att jag känt mig totalt ledbruten idag. Det har gjort ont vare sig jag stått, gått eller suttit ner. Jag fick göra det enda rätta och gå upp på apoteket och gråta en skvätt, fick med mig voltaren och efter ett par timmar gick det att leva igen. Men fyy vad det har känt som en tung lång dag. Det enda positiva var att arbetsdagen i sig gav mig många ljusglimtar och massa positiva saker hände.

Min så kallade dagsform gjorde även att jag snällt fick åka hem efter jobbet istället för att springa den inplanerade orienteringsrundan med kollegor. Vilket jag verkligen sett fram emot och nu svär över. Men jag är hellre såhär nu än att drabbas av svinis sen, jag försöker tänka så i vart fall.

Nu ska det inhandlas bakverk till ett visst 25 års födelsedagskalas imorrn.

Imorse var det uppe med tuppen som gällde! Hade inplanerad träningsdate med L. 07.15 cykelsalen iksu. Ett cykel 40 pass, som kändes ganska segt emellanåt men jag kände mig riktigt sugen på att cykla och ta ut mig denna morgon så jag lyckades pressa upp pulsen gott och väl ändå. Jag gillar pass där det händer saker, där det är lite fart. Inte bara tung klättring, vilket detta upplägg hade lite väl mycket av. Nåväl efteråt svängde jag in på gymmet för 40 min uthållighetsstyrka armar/rygg/mage. Total mjölksyra. Fick till ett riktigt bra pass faktiskt. Snabbdusch och så dags för (min andra) frukost med L. Haha jag är som hoberna i sagan om ringen. Frukost är det bästa. Hann även väcka lite liv i gubbarna på Idrottsmedicin, vad skulle världen vara utan mig ;)

Jobbdag och grinigt väder ute. Efter jobbet släpade jag med mig M för vaccination mot svinis! Så nu slipper vi den förhoppningsvis!! Jag fick dock riktigt ont i armen efteråt. Så vi får se om jag ens kan röra mig imorrn efter vaccination och dagens träningspass.

Kan någon förövrigt ta bort allt regn?

Jag lever! Jag är åter på plats i Umeå. Jag bara har inte tid just nu. Det är allt och inget och lite till...Just hemkommen från innebandy och socialisation, innan det en lååång dag på jobbet. Jag sover så sjukt mycket just nu, 10 timmar per natt, minst! Jag vänter på vaccin mot baconinfluensan och hoppas på det bästa.

Det krävs energi för att hänga med nu, helst med tanke på mörkret.
Så lev och må!

Inatt har jag sovit 12 timmar!! Somnade vid den oerhört sena tiden 20.45 och slog inte upp mina blå förrän 09.00 imorse. Men jag behövde nog sova ut, för denna fredag har jag verkligen varit i full gång hela långa dagen.

Intog en stadig frukost och begav mig sedan ut på en långpromenad, tog det lugnt och bara andades frisk luft. Kändes skönt att promenera på välkända stigar med snön knarrandes under fötterna. Luften är som så klar och kall att det nästan blir en chock för lungorna. Väl hemma igen bytte jag om till träningskläder, (jag hyllar återigen mitt merinoullunderställ) och begav mig av på en löptur. Blev en lugn runda på 7.5 km, jobbigt på ett annat sätt att springa med snö som underlag. Riktigt suger i benen och trots att man inte springer jättefort vill pulsen sticka iväg ovanligt fort. Sprang med avsikt en del av rundan i skogen för att hjärtat skulle få jobba ännu lite mer. Jag var perfekt klädd även om ett par windstoppertights hade suttit fint denna dag. Det bästa är att komma in efteråt och lägga sig i ett hett bad. Det ska kännas att man lever och man känner sig alltid obeskrivligt frisk :)

Efteråt drog jag en runda på stan med mor innan vi mötte upp världens bästa mormor för lunch, hann knappt avsluta denna innan det var dags att bege sig av mot min fikadejt med världens bästa brandman. Det blev några timmar med uppdatering, skvaller och massvis med gamla minnen. Det är fantastiskt det där, hur det kan kännas så bra att träffa vissa människor, trots att man inte träffas speciellt ofta så är det alltid likadant, inget konstgjort och krystat utan bara samma gamla vanliga. Jag antar att det är sådant som följer med på köpet då man sett varann växa upp, sådant ska man vara rädd om!
Efter fikat körde jag bort till pappa på guldkusten för ytterligare en kaffekopp. Nu är jag på plats hos mamma igen och laddar inför kvällens idol. Helt slut efter allt flängande. Men jag har en bra helg, har ni ?

Det är konstigt det där, i samma stund som jag kliver in i detta norraste vinterland så är det som om jag bäddas in trygghet och lugn. Mycket kan man säga om detta ställe, men det kommer alltid att vara hemhemma. Det kommer alltid att inbringa trygghet för mig och mitt hjärta kommer alltid att klappa lite lite extra. Något som däremot inte inbringar trygghet var bilfärden hit, jag är onödigt åkrädd just när det kommer till att åka bil. Jag har inga problem med vare sig flygplan, tåg eller buss. Men just bil, och när man vet att det är glashalt och att dubbarna på däcken är som ett straff gör det inte saken bättre. Efter att ha kört sträckan mellan Luleå och Töre och krypkört, blivit omkörd av ca 100011 bilar och allmänt hade panik blev jag förvisad till passagerarsätet. Jag kunde därmed sitta vid sidan av, tjuta till av förskräckelse varannan minut samt spela Christian Kjellvander på högsta volym i 6 timmar för att dämpa ångesten. Jag är helt klart ingen dröm till bilsällskap.

Väl hemma hos kära mor fick jag tacos till middag. Jag svor lite över hur jädrans kallt det faktiskt är här, (eller så är det jag som tappat stinget) och gjorde det enda rätta; åkte på intersport och prövade/la undan den varmaste dunjackan jag kunde hitta. Jag hatar att frysa!

Imorrn är planen en promenad med kameran för lite fina snöiga bilder, en sväng till pappsen, äta lunch med mormodern. Fika med herr brandman och eventuellt springa en tur. Tror ni jag vågar mig ut?

Hej med er.

Idag jobbade jag min sista dag för denna vecka! Jag är nämligen ledig tills på måndag så jag styr min kosa mot hemhemmet i Gällivare. Det börjar bli ett bra tag sedan jag var upp och fick bli ompysslad av familj, somras närmare bestämt. Det ska bli jätte skönt att få komma upp och koppla av ett par dagar. Jag hoppas dock att det inte är svinkallt. 6 timmars bilfärd med dåliga vinterdäck är väl inte heller någon jackpott men min kära kollega har i allafall försett mig med massa ny musik att lyssna på så det ska nog gå vägen!

Packningen är i full färd här hemma och sedan ska jag försöka styra upp någon form av träning. Jag är riktigt trött och slut i ländryggen sedan gårdagens löpning i ovan terräng. Det lutar mot ett gympass om jag orkar mig så långt.

När jag efter mitt långpass (läs:vilse i skogen) satt utslagen i soffan fick jag som bäst ett sms av min kära boss. Det stod något i stil med "Förbered dig på att springa reflexbanan på tisdag". Sagt och gjort, och som jag har taggat! Ikväll samlades vi jag chefen och tre kollegor plus denna imponerande kvinna utanför IKSU för att göra slag i saken. Jag som jobbat 08-18 var lätt trött och mosig i huvudet men hade som sagt peppat hela dagen. Reflexbanan är en 7-8 km lång bana mitt ute i skogen (läs terräääng) som multisport satt upp där man springer i mörkret med pannlampor och följer reflexmarkeringar på träden. JAG som har världens sämsta lokal och orienteringssinne förlitade mig på elitorienterarna i sällskapen och sprang glatt med. Ca 2 km från IKSU till själva banan borta i carlshemskogen och sedan som sagt 7-8 km ren terräng. Och ack så roligt det var! Ren och skär lycka att få plaska runt bland mossa och kärr, trampa ner sig i lera och blöta och bara studsa omkring i mörkret, i skogen! Det var länge sedan jag hade det så kul faktiskt :)

Det är helt perfekt att ha löparnördar med sig som tar med en ut på något som man inte skulle ha gjort själv. Jag skulle nog i ärlighetens namn inte ens hitta tillbaka dit, än mindre tagit mig runt utan att vimsa vilse på egen hand. Jag fick även låna en riktigt bra pannlampa och jag sprang i mina nya asics trabuco så det kändes allmänt bra, trots att det nog inte var en enda fläck på mig efteråt som inte var blöt och lerig. Jag är riktigt nöjd med min prestation, tyckte jag sprang på bra och spänstigt där i skogen. Jag har ju som sagt en förmåga att alltid undervärdera min egen löparförmåga, vilket jag ska sluta med. Och att springa med så duktiga löpare ger mig faktiskt ingen prestationsångest, utan gör mig bara mer peppad.

Så ni som bor i Umeå eller är här någongång borde absolut testa på banan. Den är grymt rolig :)
Nu ska jag dricka en kopp te och sedan somnar jag nog som ett barn. Träningsvärken imorrn kommer nog göra sig påmind med tanke på att jag verkligen inte är van att springa i denna typ av terräng.

Natti natt

Dagens löpning kan sammanfattas lerigt, blött, långt! Eftersom det numera är en lyx att få springa i dagsljus hade jag förlagt ett långpass tills idag. Jag hade tänkt mig 13 km terräng. Så jag sprang bort till "hundspåret" som går i skogen bakom nydalasjön. Och nog är det terräng alltid. Efter 5 km mötte jag på något slags kärr/ våt myrmark. Och jag hann tänka tankar om gore tex, terrängskor, varma bad och vattentäta sockar samtidigt som jag någonstans i mitt skruvade huvud tyckte att det var barnsligt roligt. Efter att jag trampat ner mig totalt några gånger och blivit blöt upp till halsen så brydde jag mig inte direkt om att springa på sidan av pölarna, det var bara att mata på!

Jag trodde att jag sprang en runda på 8 km och skulle komma ut på ungefär samma ställe som jag sprang in på. Det var bara det att jag vid ett tillfälle sprang lite för mycket vänster än höger. Så när jag glatt kom ut ur skogen och trodde att jag skulle mötas av sjön, var jag ute på någon slags åker jag aldrig skådat förut, mitt ute på landet. Hästar och traktorer överallt. Lätt panikslagen förbannade jag mig själv som varit kaxig nog att påstå att man inte kan tappa bort sig i Umeå. Jag fortsatte springa och kom så småningom fram till en jätteväg. Var snällt tvungen att stanna en förbi cyklande och fråga vart i tusan jag befann mig, och det visade sig att jag var i INNERTAVLE. Hur det har gått till, har jag ingen som helst aning om, jag var dessutom påväg att springa åt helt motsatt håll och hamna i Sävar. Så det var bara till att vända om och springa den asfalterade cykelvägen fram, mötte en skylt som påstod att det var 7 km till Umeå. När jag väl skymtade Tomtebo och välkända trakter igen, blev jag så lättad att jag ökade farten, kände mig stark, snabb, oövervinnerlig. Sammanlagt blev det en löptur på hela 17.59 km, med ett snittempo på 4.59 min/km. Jag är sjukt nöjd med tanke på att 8 av dessa km var jobbig terräng. Och jag kände mig inte ens fasligt trött, hade kunnat mata på i det tempot i evigheter! :) Jag hade dessutom så bra och ny musik i lurarna att jag inte ville sluta springa.

Väl hemma igen möttes jag av hembakade bröd och orientalisk soppa. Jag är så nöjd över mig själv och denna dag. Då jag dessutom hunnit med att städa, och tagit en promenad. Dagens plan var att vistas ute i dagsljuset (läs: diset) så mycket som möjligt och det har jag verkligen fått göra.

Nu ska jag försöka övertala någon till en fika.

Såhär bör min runda ha sett ut. Observera min felspringning vid innertavle som höll på att ta mig långt bort ;)

Sov uselt inatt. Sådär så att det nästan var skönt när klockan ringde 06.30. Hade inga som helst problem att stiga upp med andra ord. Cykel 40 stod på schemat, med Umeås (?) bästa instruktör. Alltid fullsatt, 75 härligt spinnande cyklar 07.15 en fredag morgon, det är inte mycket som slår den känslan. Det var även denna instruktör som var en av ledarna på cykelutbildningen. Jag förstår verkligen varför. Där jag satt på min cykel började jag fundera så smått på vad som gör en bra instruktör så bra och tvärtom. Jag kom fram till att det handlar mycket om vilken energi denne förmedlar, från det att han/hon kommer in i salen tills dess att passet är avslutat. För att inte tala om musiken!! Och hur man använder sig av musiken. En del mixar sönder passen totalt så att man knappt kan urskilja en enda låt, en del har bra musik men kasst upplägg etc. En kombination av allt det där, är nog det som gör hela känslan och ger mig ett perfekt träningspass. Men det tycks nästan vara en hel vetenskap bara det i sig ;)

Efteråt gled jag över till gymet, körde lite ben och mage innan jag var redo för dusch och jobb. Idag är det fredag mina vänner... jag jobbar dock imorn också men nästa vecka är en specialare! Hoppas ni har goda helgplaner.

Nu ska jag göra nytta!