Klockan är obeskrivligt tidigt och jag har redan vart vaken en timme. Okristligt! Anlnedningen till detta är att jag snart ska bege mig mot flygplatsen. Måndag till onsdag kommer nämligen spenderas med jobb i Malmö, och sedan åker jag vidare till kära Varberg och leker onsdag till söndag :) Känns som en färgklick i vardagen att få komma iväg en vecka mitt i allt såhär, och bäst av allt.. träffa en av mina allra allra bästa vänner i hela världen.

Jag antar att jag bor på samma hotell som under mina senaste vistelser i Malmö, och där vet jag ju att både gymet och hotellfrullen är tokbra. Så jag har något att se fram emot. Väskan är packad, ipoden laddad och ett leende på läpparna.


Hoppla!

Här har det ekat tomt ett tag. Jag lägger den mesta energi på att hitta balans och allt det där som dom hävdar är nödvändigt. Hur som helst så är detta helt klart en Lördag i min smak. Känns bra att kunna säga så för första gången på, bra länge. Jobbade några ynka timmar på förmiddagen, sen fick även jag vara ute i det grymt sköna vårvädret. Jaa för det känns som vår, -3 och bara perfekt. Tog en löprunda på 7 km bara för att känna efter hur kroppen tog det. Kändes hur bra som helst :) Lycka.

Nu ska jag svänga mig i finkläderna, det vankas nämligen 30 års kalas ikväll i goda vänners lag. Med god mat dryck och diverse lekar !  I like.

..När man kan shoppa igen. Meen ehh jag rundade ju iallafall upp till helbelopp till förmån för Haiti. Så jag gjorde det alltså för en god sak..eller? Att jag inte kan använda skorna förrän om sisådär 4 månader är en helt annan sak, det känns i allafall bra i hjärtat ;)

Idag finns det helt klart hopp om livet. Även om jag ännu inte ens kan tänka på mat så har jag i vartfall fått i mig en del kycklingsoppa och en kopp kaffe. Jag känner mig fortfarande tok vek men har lyckats ta mig ut på en mini promenad, och tvättat sängkläder. Så high five till mig. En riktig kvinna reder sig själv ;) Även om jag inte var allt för kaxig igår.

Jag har bestämt mig för att vara hemma från jobbet även imorrn, bara för att hämta kraft och verkligen vila upp mig så att jag inte åker på några fler sjukdomar nu. Jag vill bli frisk och få till någon balans i livet. Imorrn är det jag som köper en trisslott, för man måste ju ha tur i något liksom?! 2010 har indeed börjat sjukt miserabelt för min del, men jag försöker tänka att det bara kan bli bättre på alla plan. Det blir ljusare för varje dag och det gäller att ta det minut för minut. Jag känner att det är dags för något nytt, vad och var.. det är en fråga jag verkligen ska sätta mig ner och fundera över.

Tills vidare ser jag fram emot min stundande Varberg vistelse nästa vecka. Sedan ser jag helt klart fram emot våren. Jaa se, jag ser faktiskt framåt!

Cheers.

..Till Ann-Sofie. Nej inte tusan undkom jag kräkissjukan inte. Även om jag praktiskt taget badade i handsprit och bad 100 böner innan jag la mig igårkväll. Inatt/idag har alltså varit en dag direkt från helvetet. Jag har legat i sängen hela dagen, funderade dock på att bädda ner mig inne på toa. Lika bra liksom. Jag kröp till balkongdörren och släppte ut stackars Trollis som fick rasta sig själv. Jag samlade mod X antal timmar att gå över gatan till kiosken och köpa mig blåbärssoppa och cocacola. På detta har jag sådan träningsvärk att det känns som ryggskott. Energiintaget idag har stannat vid: 2 teskedar cocacola, 3 tsk blåbärssoppa och en halv blodapelsin. Happy day!

Olyckor kommer sällan ensam har jag hört, och jag är nog ett praktexemplar just nu. Som min kära vän L uttryckte sig så fint "Ditt liv är veeerkligen ett straff just nu". För att inte tala om hur ofantligt synd jag tycker om mig själv? Finns det värre än att vara sjuk, i sin ensamhet liksom? naaaw.

Meen efter regn kommer väl solsken I guess? Jag har bara lite svårt att se så långt fram just nu. Jag bör i allafall vara immun från förkylning/vinterkräksjuka och hjärtesorg en stund nu?! Jag mår bättre nu och ska försöka mig på den andra halvan av apelsinen.

Krya på mig själv.

Jag fick besök i fredag, men besöket blev vinterkräksjuk och låg som en däckad säl hela lördagen. Paniken var total! Jag mår än så länge bra, men inväntar min tur att åka på eländet. För det går väl inte att undvika när man umgåtts med en kräkis, och dessutom har mitt skämt till immunförsvar? Men jag håller alla tummar och tår såklart. Nåväl..vi enades i allafall om att "Bättre en kräksjuk vän på toa, än en frisk vän i Sundsvall", ehh ! :)

Idag tog jag mig förövrigt till gymet, körde ett överkroppspass och gudars skymning så det kändes. Jag är helt matt och funderar på hur morgondagen kommer att te sig för min kropp. Vi får se, jag har ju planerat dubbelpass imorrn förutsatt att jag är kry.

Något som i allafall har hunnits med i helgen är att slösa en himlans massa (!!) pengar. E har den inverkan på mig, bra stöd, snesträck dåligt inflytande ;) För hur var det nu igen, det är en månad kvar tills nästa lön va? Hmm.

...Vinterkräksjukan personifierad i mitt hem. MAAAAAAAH!!
:(

Jaa mitt immunförsvar (läs avsaknad av immunförsvar) förtjänar egentligen ett helt eget kapitel men jag nöjer mig med att säga att det är kasst. Krasselkrassel igen, huvudvärk/halsont. Och investering i apoteket igen. Förklaringen ligger nog nära till hands. Allmäntillståndet och den icke harmoniska balansen i mitt liv klaffar inte sådär jätte väl, vilket bara kan leda till de öppen väg för alla elaka baciller. Damn jag är less. Jag vill faktiskt springa och träna, för första gången på länge känner jag mig motiverad till det igen.

MEN. Man får väl få rätsida på det övriga först så kommer det andra på köpet.
+ Det är sjukt snöoväder här idag, av den hööögre graden.

Klockan 7.45, jag i skogen, massor med nysnö, löpning 8 km. Underbar start på dagen, lycka. Tempot lågt, pulsen hög. Barnsligt roligt att plumsa obanat. Har hunnit med mycket, var uppe med tuppen. En lång dag väntar, indeed.

Ingen musik, bara tystnad. Behövs inga ord. :) Vaaackert.

..Även om mitt 5.00 tempo idag kändes drygt och jobbigt. 11 km blev det, i mörkret efter jobbet. Jag och mina tankar, och arg musik. Ja det passar mig bra just nu. Mild och skön temperatur ute också. Som gjort för att springa. Och nog var det skönt, och nog mådde jag bätter efteråt. Även om jag var dopad med McFlurry och hade lätt kramp i magen. Som så många andra gånger lindrar det allt tungt i världen för en stund. Och skingrar alla dåliga knas tankar. Mitt sätt.

Måste dock ta mig på ett cykelpass i veckan, är toklänge sedan och jag känner för den där känslan av att ta ut sig totalt och bara ge allt. Just den känslan som bara ett brabra cykel pass kan ge.

I helgen kommer E. Det känns bra.